You hold the key baby....
Born again...Hellish revelations in the land of the blind.
Tanken slår mig inte alls...inga tankar slår mig längre.
Allt känns ganska meningslöst faktiskt, att ha karriär känns som en 1900-tals uppfinning.
Att vara "lyckad" att ha ett "perfekt liv" och uppleva alla sina drömmar är bara ett jävla tjaffs.
För det spelar ingen jävla roll egentligen.
Vi är alla dömda, egoistiska, småsinta och elaka.
Det är bara en jakt överallt...äta eller ätas.
Och vi är inte äkta längre, vi är blott en skugga av våra forna glansdagar i vår "civilizations" ungdom.
Många vill gärna avsäga sig tron på anarkism, men vi lever i ett konstant stadie av anarkism. Mäktiga män som gömmer sig bakom "demokrati" som om det skulle vara en sköld. Men det är bara en catchy-slogan. Vi är inte skapta för framgång, vi är inte tillverkade för att överleva den pärsen.
Men ändå är det dit alla vill komma, alla vill bada i dekadensen, stå över lagen och vara "gud".
Vi är inte skapta för att vara gud, vi är skapta för att vara kuggar i en stor maskin, vi är skapta som myror.
En dag kommer komma, då inget kommer spela någon roll, pengar kommer inte kunna köpa oss någonting.
"When the power of love overcomes the love of power, the world will be at peace"
Subscribe to:
Posts (Atom)