What you can't say in words...













....Will always find other ways to get out...









...And whatever comes your way you can never be certain of...







...The ways of love, but if I know one thing it is...


...The imminent feel of loneliness & despair that comes with failure.

Sometimes the only thing you can count on is the kindness of strangers, sometimes and sometimes only miracles have been known to happen, and when they do happen they tend to be grand...but there is nothing grand about this, and there will never be anything grand about us and nothing grand about me.

Sometimes some things are too hard to say out loud and sometimes they are said too often....and sometimes never too much.

Vendetta, Fatwa & Beef coming your way!



Idag har jag läst DEN sämsta jävla bloggen i mitt liv, det är nått jävla driftkucko på Aftonhoran.com som häver ur sig korkade och värdelösa åsikter om värdelöst skit som typ dansband. För att inte nämna hans fuitila försök till att vara cool och indie genom att skriva ner saker som i de otränades ögon skulle få honom att framstå som en musik-purist vilket han absolut inte är.
Killen är så jävla sämst så han prisar skit och dynga som The Ark och sedan ens försöker göra en antydan om elitism och god smak inom det kulturella ämnet musik?
Lyssna här din jävla idiot-hora! Din jävla blogg är så jävla ointressant så jag tror fanimej att jag ska beställa ett sånt där "förstör din fiendes liv" kitt från de där Koreanska företaget som AftonHoran jiddrade om innan, bara för att jag tycker du ser ut som stryk och dina åsikter suger på ett stort proverbiellt klittollon!
Det här är en krigsförklaring mot dig, Aftonhoran och alla som från och med den 27e Augusti 2007 klockan 19:30 läser din fula jävla skitblogg!

Jag ska fanimej marknadsföra den här bloggen så jävla hårt så jag tillslut kommer få en jävla armé av arga, bittra, musikaliskt elitiska revolutionärer som backar upp skiten jag skriver.
Till skillnad från dig som säkerligen har flera 100 000 läsare i veckan...som alla är släkt med dig och/eller retarderade! Du är precis som alla andra en pengakåt jävla media-hora som suger på media-kukar tills du kräks bara för att kunna få dina 15 minuter, Men jag behöver inte förbanna dig ännu mer än vad jag redan gjort....för du vet att det som skiljer dig från mig är att jag är en riktig konstnär, en RIKTIG författare, EN RIKTIG MUSIKER....medans du är nån jävla kalle anka variant på allt det åvan-nämnda.






2007 en festival oddyssé

2007 ett nödens år, ett år som är fullständigt och totalt jävla befriat från vad som kan kallas evolutionerande händelser, Saker som för den mänskliga existensen vidare.
Under det här året har snarare allting devolverat till en degenererad sörja av aspartan-kändisar & "reality"-smörja som tar avstånd från allt vad god smak heter och kan liknas vid.
Vid den minsta anblick av den lokala blaskan som raddar upp "kulturella/nöjes händelser" så märker jag att Paris Hiltons dubbla fängelsevistelser listas där som 4 separata händelser....VAD I HELA JÄVLA HELVETE ÄR FEL MED DEN HÄR JÄVLA VÄRLDEN?!

Men eftersom jag har för god smak för att ens brusa upp längre och bli stereotyp som alla andra jävla sopor som sitter hemma och har glammiga drömmar om att bli något i den här sjuka äckliga skit-världen så drar jag och kör ett patenterat "Crushing Weight-inlägg".
Det enda som har räddat mig från total jävla lobotomering på alla emotionella, sexuella & spirituella plan är det underbara konstnärliga redskap kallat musik. Festivaler.
En plats där man kan släppa den sociala maskeraden som råder ute i samhället för att endast dra fram sina djuriska drifter och lustar som jobbar i en oändlig symbios tillsammans med rockmusik. En symbios som i för stora och okontrollerade doser kommer att döda dig, men en symbios som i för stora och okontrollerade doser kommer att rädda och förändra ditt liv.

Musik som görs av pionjärer som vågade trotsa de samhälls ideal som fanns. Slukade av ett oändligt uppdrag att förändra orättvisorna runt om i hela världen, En längtan till revolution, En längtan till att göra den förändring som aldrig kommer komma.
Men så länge som Dinosaurierna lever och sprider skräck i de riktiga konstnärerna och de falska konstnärerna säljer sina själar för 15 minuter i rampljuset så kommer världen att se likadan ut.
Vi strävar alla efter att förändra det vi tycker är fel och jag ser det bara på ett sätt....
Antingen är du en del av problemet eller en del av lösningen.
Klyschigt som fan men det är det enda man kan vara i en värld där nyskapande möts av facklor och högafflar och "följa john-syndromet" belönas med pengar, makt, kvinnor och respekt..


Sen skulle jag vilja hälsa grattis till min bror Nils Malmberg som fyller år den 16e gratulerar min vän, nu är du en stor pojke!
Även ett litet välkommen hem min älskade vän till....ja du vet vem du är.

Did you ever know that you're my hero?



It must have been cold there in my shadow,
to never have sunlight on your face.
You were content to let me shine, that's your way.
You always walked a step behind.

So I was the one with all the glory,
while you were the one with all the strength.
A beautiful face without a name for so long.
A beautiful smile to hide the pain.

Did you ever know that you're my hero,
and everything I would like to be?
I can fly higher than an eagle,
for you are all the wind beneath my wings.

It might have appeared to go unnoticed,
but I've got it all here in my heart.
I want you to know I know the truth, of course I know it.
I would be nothing without you.

Did you ever know that you're my hero?
You're everything I wish I could be.
I could fly higher than an eagle,
for you are all the wind beneath my wings.

Did I ever tell you you're my hero?
You're everything, everything I wish I could be.
Oh, and I, I could fly higher than an eagle,
for you are the wind beneath my wings,
'cause you are all the wind beneath my wings.

Fly, fly, fly high against the sky,
so high I almost touch the sky.
Thank you, thank you,
thank God for you, the wind beneath my wings.