Land of revelations, conquering the lushes of my own mind.


Ibland så måste man försöka överkomma sina egna känslor.
Man måste även ta ett steg tillbaka och ifrågasätta om det som alla säger är sant eller om det faktiskt är alla andra som har fel. Ibland måste man stå på sig till den extrema gräns som mansjälv kan sätta.
Det finns alltid olika versioner av alla händelser och det ända man kan vara säker på är att ingen av dem är 100% sanningsenlig.
Med det sagt så säger jag inte att jag har rätt, men jag gör det som jag känner, precis när jag känner det. Jag måste agera på impulserna för att få en så unik upplevelse som möjligt, om jag inte gjorde det så skulle jag inte vara jag.
Vissa dagar har man ångest, vissa dagar är man glad.
Idag är en dag för kontemplation, vila och firande.

The untold truth of modernday relationships

"All the good girls love to go out with the bad guy
But they always go home with the good guy"

Revelations IV: From the raging fires of purgatory to the icy fathoms of hell


Ibland kan det vara så enkelt att finna inspiration så allt man behöver göra är att se på en bild för att fyllas med den där känslan av att man måste få ut all den här obekväma, hämmande ångesten som gror inne i ens själ. Ibland vill man bara bedöva bort all den här jävla smärtan som man får när man blir förråd och stucken i ryggen, när man blir förråd av dem man trodde var sina egna, precis som Jesus blev. Vissa dagar så vill man bara gråta även fast det inte finns några tårar kvar att gråta ut.

Ibland vill man bara att det ska finnas någon där som håller om en och säger att allt ska bli bra, det kvittar egentligen om det bara är en vitlögn som ska fungera för stunden.
Idag är en sån dag då man känner frustrationen så mycket att man bara vill klättra på väggarna, skrika, gråta, riva sönder sin egen hud och bara sluta existera helt och hållet. Man vill bara slita ut sitt eget hjärta ur bröstet och slita sönder det för att slippa den här jävla känslan.

Jag vill gråta mig blodig och slå sönder väggarna så att taket faller ner och mosar mig för att sedan slå mig ur det och sedan tända eld på hela världen och bara se den brinna.
Jag vill bara se hela världen brinna....och alla i den ska brinna med den.

Var finns ni när jag behöver er?

-The Continuation of Zero-

Vissa dagar går bara en obemärkt förbi medans andra etsar sig fast av olika anledningar.
Somliga dagar känns dessutom oändligt långa, svåra och ångestfyllda medans andra är lättsamma reinkarnationer av glädje och hopp.
Det är inte lätt att få saker gjorda de förstnämnda dagarna. Och då växer bara frustrationen ännu mer vilket får en att kastas neråt i spiralen.

Och när man väl kastas neråt så kommer allt man försöker förtränga tillbaka, hur man alltid valdes sist på jympan i plugget, alla gånger ens hjärta har krossats, alla gånger man trodde att ens föräldrar skulle vara en emotionell säkerhetslina och alla andra gånger som man har fått nöja sig med att vara sist, alla gånger man har fått höra att man har varit sämst och alla gånger man har fått höra att man inte räcker till.

Alla gånger som man har tvingats in i en offer-roll alla gånger som man bitit ihop och tagit skiten.
Alla jävla dar som varit skit kan komma tillbaka på en och samma gång, alla dagar som denna, alla dagar i resten av mitt liv.

-Zero-

http://www.youtube.com/watch?v=RyKvD-4IxOY

Konst är inte till för att sånna som ni ska förstå och därför kommer ni heller aldrig göra det.

: 0 :

I stundens hetta kan vi alla bli hjältar.