Ibland kan det vara så enkelt att finna inspiration så allt man behöver göra är att se på en bild för att fyllas med den där känslan av att man måste få ut all den här obekväma, hämmande ångesten som gror inne i ens själ. Ibland vill man bara bedöva bort all den här jävla smärtan som man får när man blir förråd och stucken i ryggen, när man blir förråd av dem man trodde var sina egna, precis som Jesus blev. Vissa dagar så vill man bara gråta även fast det inte finns några tårar kvar att gråta ut.
Ibland vill man bara att det ska finnas någon där som håller om en och säger att allt ska bli bra, det kvittar egentligen om det bara är en vitlögn som ska fungera för stunden.
Idag är en sån dag då man känner frustrationen så mycket att man bara vill klättra på väggarna, skrika, gråta, riva sönder sin egen hud och bara sluta existera helt och hållet. Man vill bara slita ut sitt eget hjärta ur bröstet och slita sönder det för att slippa den här jävla känslan.
Jag vill gråta mig blodig och slå sönder väggarna så att taket faller ner och mosar mig för att sedan slå mig ur det och sedan tända eld på hela världen och bara se den brinna.
Jag vill bara se hela världen brinna....och alla i den ska brinna med den.
Var finns ni när jag behöver er?