Ibland undrar jag om min oseriösa framtoning kommer bli mitt fall...
Eller om det är det ända som räddar mig från den trista stereotypa vardagen i den stora maskinen.
Vad är egentligen värst?
Ett lagom liv i rutin utan drömmar eller ett "misslyckat" liv byggt på dem. Då frågar jag migsjälv, vad är egentligen ett misslyckande?
Det finns ju antagligen lika många definitioner som det finns människor. Men de flesta skulle nog se pengar och status som den ultimata "lyckan".
Medans många skulle se ett vanligt "normalt" liv som ett lyckande i sig, men vad var då normalt?
Jag har faktiskt ingen aning.
Men ändå var jag rädd för att misslyckas fast då kan man ju fråga sig:
"Är man mest misslyckad om man satsade allt och förlorade eller om man aldrig ens försökte?"
Tillägnat John F. Kennedy
