True love, the revival of real feelings and the final death of hate


Jag är sorgsen, jag är lite trasig, jag är ensam och jag är så oheligt kär.
Det enda jag vill ha och det enda som jag någonsin har velat ha är kärlek.
Kärlek är så en så otroligt stark känsla så de som aldrig har känt den aldrig ens kan börja att förstå den ultimata kraften som kärlek faktiskt är.
Bara det faktum att man kan vilja spendera all sin tid med någon som man bara har träffat två gånger i sitt liv fastslår bara det jag skrivit innan.
I all denna dekadens kan jag se ljuset som kärleken sprider, jag kan känna ett hopp i min tillvaro även när jag är på gränsen till döden, den slutgiltiga gränsen.

Jag blev tidigare idag frågad vad min definition av "himmelen" var.
Jag har tänkt över frågan väldigt länge och det enda jag kan se som "himmelen" eller "Nirvana" är att få ligga i ett stadie som hälften är som sömn och hälften vaken och få känna kärlek, ren och kompromisslös kärlek.
Inget sexuellt bara en spirituell känsla av total lycka och tidlöshet, den typen av tidlöshet som bara kärlek kan ge dig.

Och även om jag just nu är så långt ifrån den känslan som jag söker som det bara går att vara så känns det på något sätt ok.
Jag kan uppskatta det faktum att känslan finns här och det har den alltid gjort. Det enda vi behöver göra är att ta vara på den, vårda den och låta den växa till en enorm universell känsla av välbehag och extas.
Just nu är jag på botten och tittar upp, men utsikten är så vacker, det finns hopp, det kommer det alltid göra.
Och det hoppet får mig just nu att omfamna misären och ensamheten och få den att arbeta för mig istället för emot mig. Det spelar ingen roll om jag inte får det jag vill ha, för så länge som jag kan leva den här drömmen, den artistiska drömmen som innefattar den lidande och missförstådda konstnären så spelar allt det andra inte direkt någon roll.

Jag har för mycket kärlek att ge så att jag en dag kommer vakna upp och ha gett bort all...utan att få något tillbaka.
Den dagen kommer bli min sista.

Till Eli, Andy, Simon & Kelly
Goda vänner växer inte på träd.