Om jag hade kunnat hade jag slutat med en gång bara för dig. Om jag hade kunnat hade jag behandlat dig med den värdighet och respekt du faktiskt förtjänar.
Om jag hade kunnat hade jag aldrig sagt saker jag sagt, men det går inte att ändra vad som hänt.
Och jag kan inte ändra vad jag sagt.
Jag ljuger bara om jag lovar att det blir annorlunda...och du gör nog rätt i att inte tro på ett ord av vad jag säger, för jag vet att jag är en lögnare och en tjuv.
Jag ÄR patetisk och jag är kanske den sämsta vännen du någonsin haft, jag vet allt det där.
Det blir bra om ett tag ska du se, jag behövde alltid dig mer än du behövde mig, så jag vet att det är lättare för dig än för mig.
Vi är så jävla lika varandra fast ändå så olika.
Vi skadar varandra och vi skadar oss själva fast på olika sätt.
Du skadar dig själv, vilket får mig att må dåligt och då skadar jag dig, vilket får dig och mig att må dåligt.
Jag har alltid gjort såhär, först brutit ryggen för att göra allt för er. Sen när jag fått det jag vill ha eller inte fått det jag vill ha så förstör jag det bara.
Jag är inte skapt för det här med samspel mellan människor, jag är inte skapt för relationer.
Jag är paranoid, förvirrad, ensam, rädd och mest av allt arg. Jag har alltid varit arg, och jag skäms för att jag har tagit ut min ilska över er som jag älskar.
Tyvär vet jag att jag kommer fortsätta tills jag sitter här helt ensam och bitter, precis som jag önskat mig så många gånger...men det är en dröm som ska drömmas och inte levas.
Om jag hade kunnat hade jag aldrig sagt saker jag sagt, men det går inte att ändra vad som hänt.
Och jag kan inte ändra vad jag sagt.
Jag ljuger bara om jag lovar att det blir annorlunda...och du gör nog rätt i att inte tro på ett ord av vad jag säger, för jag vet att jag är en lögnare och en tjuv.
Jag ÄR patetisk och jag är kanske den sämsta vännen du någonsin haft, jag vet allt det där.
Det blir bra om ett tag ska du se, jag behövde alltid dig mer än du behövde mig, så jag vet att det är lättare för dig än för mig.
Vi är så jävla lika varandra fast ändå så olika.
Vi skadar varandra och vi skadar oss själva fast på olika sätt.
Du skadar dig själv, vilket får mig att må dåligt och då skadar jag dig, vilket får dig och mig att må dåligt.
Jag har alltid gjort såhär, först brutit ryggen för att göra allt för er. Sen när jag fått det jag vill ha eller inte fått det jag vill ha så förstör jag det bara.
Jag är inte skapt för det här med samspel mellan människor, jag är inte skapt för relationer.
Jag är paranoid, förvirrad, ensam, rädd och mest av allt arg. Jag har alltid varit arg, och jag skäms för att jag har tagit ut min ilska över er som jag älskar.
Tyvär vet jag att jag kommer fortsätta tills jag sitter här helt ensam och bitter, precis som jag önskat mig så många gånger...men det är en dröm som ska drömmas och inte levas.