Konst som ett koncept är dött.
Idag är allt som inte kan mätas i pengar totalt ointressant för alla.
Ingen förstår att vissas överlevnad helt och hållet hänger på estetiskaverksamheter som musik, bild, film eller skrift.
Om man inte är ute efter att slå så är man inget värd. Då är det endast en "hobby" ett vidrigt ord som jag känner mer avsky för än något annat.
Folk anser att ens passion inte är lika mycket värd som det man gör enbart för att överleva, det vill säga jobba.
Men om man har ett jobb enbart för att inte behöva kompromissa sin passion, då är det helt plötsligt en "hobby". Är man inte villig att sälja ut bara för att få pengar och erkännande är man helt plötsligt inte "konstnär på egna villkor" då är man nån jävla hobby-konstnär.
Jag är så urbota jävla trött på den korkade jävla massan som tror att man inte brinner för något bara för att man inte söker erkännande.
Men vemfan försöker jag lura?
Jag visste från början att ingen skulle förstå, för ingen förstår konst om de inte blir matade med sked. Om ingen viktigpetter med en ful jävla kostym och creddig lägenhet på söder säger "Det här är konst" så skulle fan 90% av den svenska befolkningen inte se skillnad på Van Gogh & Knasen.
Det är det som avgör om du är ett geni eller en dum jävla fåne, om du uppskattar känslan istället för bara verket så är du det.
Om man lever ut sina excentriska drömmar om att leva sin konst så kommer man korsfästas av massan som en "galning" och antikrist.
Det är därför vi andra är bättre än massan, för vi förstår vad som är konst utan att någon berättar det för oss.
Försök se bortom "tighthet", produktion, media & hype så kanske du med kan känna känslan som alla försöker förmedla.
Om inte så är du på fel ställe och jag ber dig gå från min blogg innan jag stryper dig.
Konsten är död, Länge leve konsten!
But you tell me, over and over and over again my friend
Ah, you don't belive we're on the eve of destruction.
Ah, you don't belive we're on the eve of destruction.