En ung dam står och studsar en basketboll utanför ICA. Jag ser henne på ett långt avstånd, hon är ung och mycket vacker.
En gråaktig figur kommer dansandes över vägen, det är en liten späd kvinna. Hon har grånande hår och ett grått nattlinne, hon ser nästan ut som en älva. Hon stannar upp och tittar på den vackra flickan och hon börjar skratta. Hennes skratt går från att vara det som kan tänkas komma från en så späd varelse till ett manhaftigt och djupt barrytone-skratt.
Den vackra unga damen börjar nästan gråta och jag börjar röra mig mot dem för att se vad som händer, Den gråa älvan tar helt plötsligt tag i basketbollen och kastar upp den på taket.
"Ett" säger hon med en förvrängd röst medans hon hoppar upp på uppstaplade säckar med blomjord som ligger utanför ICA. Från säckarna hoppar hon upp mot en skylt som säger att det just nu är extrapris på biff.
"Två" säger hon när hon sliter ner skylten med sin nästan minimala kroppsvikt.
"TRE!" skriker hon när hon öppnar dörren som var gömd bakom skylten, hennes sjuka förvridna skratt ekar ut medans hon stänger dörren om sig.
En ensam korp kraxar till och glider ner mot den unga flickan. Korpen landar precis framför henne och förvandlas sakta men säkert till en man på nästan två meter.
Han har blåa ögon och en ganska grov kropp. Han är klädd i jeans och har cowboy-boots på sig.
Han tar tag i den unga flickan och skrattar det djupaste och mest ondskefulla skrattet som jag någonsin har hört.
Jag tar sats och springer ner mot honom, han ser mig inte förräns det är försent och jag knuffar omkull honom med hela min kropp.
Vi faller och han slår i huvudet.
Jag hann upp före honom.
"Tur det, för nu kommer vi vara tvungna att springa och alla försprång är bra försprång" tänkte jag.
Jag tar den unga damens hand och vi börjar springa, Vi hör en mörk hes röst bakom oss som flåsar oss i nacken och vi vet att det är han.
Vi svänger in på en allé med enorma pilträd på sidorna. Konstigt nog så skrattar jag, mannen är påtok för långsam för att hinna ifatt oss och snart måste vi vara säkra.
Men han ger sig inte, och han tar in på oss.
Vi springer in genom huvudingången och jag slår dörren i ansiktet på honom.
"AHHH!" han skriker till när dörren splittras i hans ansikte, Hans ansikte ser annorlunda ut på nått sätt. Han har horn, stripigt hår & tänder som de på en piraja. Han är arg jag kan känna hans ilska.
Vi svänger in i en lång korridor och jag ser ett dartbräde på väggen 4-5 meter längre fram.
Och när vi passerar den så sliter jag av den och slår den mot mannen som börjar ta in, men han är stark och han är snabb!
Han tar brädet ur mina händer, men jag har pilarna kvar.
Jag kastar pilarna mot hans ben och lyckas sätta den rakt över hans vänstra knä, han skriker till och sliter dartbrädet i bitar.
Jag vänder och springer igen, men var är den vackra flickan?
Det spelar ingen roll för han är efter mig och han är snabbare och argare än någonsin! Det ser nästan ut som om han har växt.
Jag svänger till höger.
Jag kommer in i en spegelsal, han är mig hack i häl....han luktar svavel nu.
Alla speglarna som han passerar sprängs och skärvorna flyger åt alla håll, De missar mig med liten marginal. En dörr står på glänt framför mig och jag kastar mig genom den, där hänger ett rep i mitten av ett rum utan golv.
Jag klättrar upp i repet, jag är helt utmattad och jag har bara min vilja kvar.
Han spränger båda dörrarna genom att dyka genom dem, men han missar repet och försvinner ner i avgrunden.
Men jag känner mjölksyran i mina armar och jag faller. Det känns som om jag faller i flera minuter tills jag slår i marken.
När jag väl landar så ligger jag som i ett träningsrum och en liten mörk dam står framför mig och skrattar.
"Gratulerar min son, du har sprungit ifrån liemannen" säger hon med ett leende på läpparna.
Jag säger ingenting utan sätter mig bara upp och känner varje muskel i min kropp...de är trötta.
"Om du undrar var flickan som du räddade är, så är hon i säkerhet".
Jag förstår ingenting...jag tänder en cigarett, och går därifrån.....
Came the last night of sadness
And it was clear she couldn't go on
Then the door was open and the wind appeared
The candles blew then disappeared
The curtains flew then he appeared
Saying don't be afraid
Come on baby... And she had no fear
And she ran to him... Then they started to fly
They looked backward and said goodbye
She had become like they are
She had taken his hand
She had become like they are
Come on baby...don't fear the reaper
And it was clear she couldn't go on
Then the door was open and the wind appeared
The candles blew then disappeared
The curtains flew then he appeared
Saying don't be afraid
Come on baby... And she had no fear
And she ran to him... Then they started to fly
They looked backward and said goodbye
She had become like they are
She had taken his hand
She had become like they are
Come on baby...don't fear the reaper