Mindless mutant slaughter on the 690, the road to the vile city scape



Förståelse för det mänskliga psyket är någonting som jag totalt saknar.
I ena stunden kan den cerebrala-maskinen även kallad hjärnan släppa lös känslor som får en att tro på kärlek, framtiden ja vadfan du vill.
Medans med en om inte ens den enda lilla jävla misstolkning av omgivningen så kommer hjärnan att gå ner i en form av spasmisk, kannibalistisk process som sliter ut det sämsta ur oss alla.
En process så farlig så de flesta hjärnor inte ens är medvetna om att de spränger sig själva från insidan ut med en nergående spiral av katatonisk förfäran...rädsla och avsky i sin renaste form.

Om jag inte skulle förklara vad det är som oftast leder till det här hade jag inte bara varit sadistisk utan även ignorant. Och den dagen då jag själv känner att jag inte är skolad inom ämnena jag skriver om så lovar jag att jag skjuter migsjälv.
Det jag självklart pratar om är kärlek.

Anledningen och svaret på världens alla problem, Vi måste ha det för att kunna leva utan att bli förbittrade giriga svin, och om vi överexponeras av den så blir vi giriga svin, vi blir beroende av den, och då blir vi inte mycket mer än simpla pundare som istället för sin smutsiga fix heroin måste ha ett muterat tillstånd av samlag, ett sjukt beroende av fel sorts närhet & bekräftelse.

En hel generation av kåta, svettiga svin som måste tränga in i allt som tillåter. En generation skapad av aspartan-tv och lågbudget porr som går efter 00:00 på skumma betalkanaler.
En generation så såld på "The American Dream" och "The American Way" så de inte inser att om man slår upp "America" i en ordbok så är det en synonym för "Aspartan & Fake".
En generation av urblåsta mediekåta horor & svin, som skulle suga vad som helst för sina 15 minuter.

Allt jag skriver är bara en reflektion av min sexuella frustration, men det är svårt att inte vara frustrerad när man alltid är en vän och aldrig en pojkvän.