Jag vet absolut inte alltid vad som är rätt, men jag tänker inte försöka förändra det som jag inte kan förändra.
Om det fanns ett sätt att göra det så skulle jag absolut göra allt som krävs för att "du" ska må bra.
Du kanske tror att jag hatar "dig", "du" säger att du vet när jag pratar med "dig" och just nu är det här ett inlägg till just "dig".
"Du" säger själv att jag inte kan göra något för dig och jag accepterar det. Det skär i mig varjegång jag ser "dig" må dåligt, det skär i mig när jag hör hur mycket "du" tycker allt suger. Jag tycker du är en underbar människa för att "du" just är "du". Och jag är ofta ledsen för att "du" inte tycker lika mycket om digsjälv som jag gör.
Det tar emot att acceptera att jag inte kan göra någonting alls för att "du" ska må bra.
Jag har sagt till "dig" att jag älskar dig många, många gånger.
Och jag har betett mig som en jävla idiot MÅNGA, MÅNGA gånger. Jag har kanske till och med förstört vår vänskap för alltid.
Men jag kan inte göra någonting åt det nu, jag har sagt förlåt för många gånger, det betyder inget för "dig" längre och det vet jag.
Jag ångrar varje dag att jag har behandlat "dig" på ett så vidrigt och vedervärdigt sätt. Men tyvär kan jag inte reparera det, Det kanske är förstört för alltid och det skulle vara typiskt mig att såra "dig" som jag älskar så fruktansvärt mycket. Jag har många gånger sagt att "du" är min bästa vän, och det är "du".
Om vår vänskap föralltid är förstörd så är det ingen mer än jag som blir lidande. Både "du" och jag vet att vi inte är bra för varandra.
Vi skulle bara självförstöra varandra om vi fortsätter som vi gör, jag vägrar låta det ske. Jag kan självförstöra migsjälv, men jag vill absolut inte att "du" åker med ner dit jag ska. Vi är så jävla lika ibland så det skrämmer mig, och det är kanske därför jag älskar "dig" så mycket som jag gör (Kalla det en sjuk form av narcissism om "du" vill).
Jag har orsakat just "dig" så fruktansvärt mycket skada så det skrämmer mig. Jag hatar migsjälv för det. Jag har inte varit den vännen jag skulle vilja va, eller ens en bra eller medelmåttig till vän. Jag har varit så jävla hemsk mot "dig" och jag förtjänar fan inte ens att vistas på samma kontinent som "dig".
Jag har tänkt mycket och det finns bara en sak som jag kan säga men som inte på någott sätt rättfärdigar mina handlingar.
Och det är att jag aldrig sårat någon som jag inte älskar på riktigt.
Jag ska inte säga förlåt igen för det har antagligen tappat sin mening i dina öron. Men jag är innerligt ledsen för att jag för hur jag behandlar "dig".
Jag kan inte lova att jag kommer göra annorlunda för det är något jag säkert inte kan hålla...jag är en hemsk människa, jag är kall och jag är arg. Jag har alltid varit det. Men vad jag än sagt så ska "du" veta att jag inte har menat det. Det låter fruktansvärt vekt att säga så men så är det.
Allt är played out.
"Du" har ett namn och alla som känner mig kanske tycker att det är larvigt uppenbart vem jag pratar med...men jag måste få säga det här till "dig"....jag älskar dig!