Styrka?
Vadfan är det egentligen?
Är man svag bara för att man ger efter för sina laster?
Eller är man svag för att man inte vågar leva ut dem?
Är man starkare än andra bara för att man kan hålla sig ifrån att knarka och supa? Eller är man starkare för att man kan hålla sig till en "partner"?
Styrka & Disciplin är bara jävla bullshit som någon ful jävla nobody kom på som en ursäkt för att han inte fick knulla och för att han var för feg för att testa knark.
Jag har tänkt mycket på det där och vadfan är det som säger att jag är starkare än någon annan? Jag är fan exakt jävla likadan som alla mina vänner som använder droger. Jag är inte starkare än dem, jag är inte bättre än dem, jag är bara en vanlig jävla människa med vanliga jävla problem som alla andra.
Bara för att jag inte dricker och knarkar mer gör det inte mig till nån jävla übermench, jag börjar själv fatta det nu. Om nått annat så är jag fan bräckligare nu när jag inte använder än vad jag var när jag använde.
Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort nu, jag hade fan glömt helt och hållet hur det kändes. Det är konstigt, det hjälper fan inte ett piss egentligen.
Bara för att jag ligger hemma och gråter bara för att ingenting går min väg så ändrar det inte ett jävla piss, det som har hänt har fan hänt och det är bara att se till att det inte händer igen.
Då kommer jag helt jävla osökt tillbaka till vad hela den här jävla bloggen handlar om. Kärlek, ouppnålig kärlek. ALLTID vill man ha det man ALDRIG kan få!
Vafan har jag gjort för att förtjäna den här jävla soppan? Jag skyller fan inte ifrån mig för man kan ju inte rå för vad man känner och för vem.
Men det kunde blivit skitbra....nej nu ljuger jag igen, det skulle fan vara mer dysfunktionellt än Kurt & Courtney, Sid & Nancy och Usama Bin Laden & Anna Nicole-smith i ett par.
Men fyfan vad kul det hade varit! Men det har jag faktiskt ingen aning om, det kunde lika gärna varit total misär...vilket inte är så stor skillnad på vad det är nu, förutom att man hade kunnat skeda ibland....eller?
En annan tanke som slog mig här om dagen var när jag satt och rökte i observatorielunden inne i stan (för alla utbölingar så är det en stor jävla kulle runt Odenplan i Stockholm).
"Alla jävla människor som lallar omkring här är personer, alla har en personlighet, alla har sina egna prioriteringar, alla har sina egna problem, relationer osv osv osv".
Jävlar vad obetydlig man egentligen är!
Här ser jag fan över 100 pers som alla är lika jävla självcentrerade som jag är, ALLA bryr sig bara om sig själva och sina kontakter.
Vi är alla EXAKT likadana, vi är alla människor med olika värderingar, tankar, utseende och intressen. Men vi är ALLA EXAKT LIKADANA.
Alla gnäller över sina egna problem...Jag är fan inget undantag, men jag vet att ingen egentligen bryr sig ett skit, inte ens jag bryr mig. Tycker det är sjukt att folk ens tror att det är olikheterna som gör oss olika när det faktiskt är helt tvärtom.
Vi är alla exakt likadana i det faktum att vi är helt olika.
Men dem säger att jag skiter i allt.......men det skiter jag i!